Tillväxten i den globala ekonomin väntas bli starkare i år. Nu växer alla större ekonomier, när recessionen har släppt taget också i Brasilien och Ryssland. Även mindre ekonomier, till exempel Finland, hänger med i den ekonomiska tillväxten.

Årets första hälft har präglats av en positiv utveckling på aktiemarknaden och av ljusare ekonomiska förväntningar, men också av politisk osäkerhet. De prognostiserande indikatorerna förstärktes för många ekonomier under det senare halvåret i fjol, och denna utveckling har fortsatt också under det första halvåret 2017. Detta, tillsammans med förväntningarna på den nye USA-presidenten Donald Trumps stimulerande effekt på ekonomin, har höjt aktiekurserna ute i världen och särskilt i USA.

De ljusnande konjunkturutsikterna och starkare indikatorerna stödjer också återhämtningen av världshandeln i år. Utrikeshandeln växer både i utvecklade länder och i länder som är under utveckling. Världshandeln växer lite snabbare än den globala bruttonationalprodukten. Samtidigt syns inga tecken på att tiderna före recessionen, då världshandeln växte cirka två gånger snabbare än världsbruttonationalprodukten, skulle återvända.

Globaliseringen har avsevärt ökat de totala inkomsterna och välfärden i världen. Nu utgör USA-presidenten Donald Trumps ekonomiska linjedragningar ett allvarligt hot mot globaliseringen och världshandeln. Om Trumps handelspolitiska retorik omsätts i praktiken i form av importtullar för Kina och Mexiko, tar globaliseringen och världshandeln flera steg tillbaka. Hotbilden är att det uppstår en negativ spiral som slutar med ett handelskrig.

Om världshandeln stannar upp på grund av importtullar, får i sista hand alla länder lida av följderna. Då minskar kakan för ekonomisk tillväxt och välfärd som vi delar på, i stället för att öka.

Vid sidan av Trump har den politiska osäkerheten i Europa varit ett aktuellt diskussionsämne under årets första månader bland placerare och andra som följer med ekonomin. För närvarande oroar sig marknaden för presidentvalet i Frankrike, som hålls den 23 april. Detta har tagit sig uttryck i en höjning av det index som mäter den politiska osäkerheten. Samtidigt har räntan på de franska statsobligationerna stigit.

Enligt gallupundersökningar har den EU-kritiska kandidaten Marin Le Pen endast relativt små möjligheter att bli vald till president. Le Pen, som representerar partiet Front National, skulle förlora valet vid andra omgången i början av maj.

Resultatet i parlamentsvalet i Nederländerna i mitten av mars var upptakten till slutet på serien med populistiska valsegrar. Premiärminister Mark Ruttes liberala parti fick flest röster i valet och det populistiska frihetspartiets understöd var mindre än väntat. Mark Rutte fortsätter sannolikt som Nederländernas premiärminister i spetsen för en ny koalitionsregering.

I Tyskland hålls parlamentsval den 24 september. Marknaden oroar sig dock inte för valet i Tyskland. Placerarnas förtroende för landets ekonomi och politiska beslutsfattande förblir oförändrat oavsett om det ledande regeringspartiet är det kristdemokratiska partiet CDU eller det socialdemokratiska partiet. Det EU-kritiska partiet Alternative für Deutschland har ett rätt litet stöd i Tyskland.

Trots de politiska riskerna har de indikatorer som beskriver osäkerheten på aktiemarknaden stannat på en mycket låg nivå. Aktiemarknaden har lagt större tonvikt på de positiva utsikterna inom realekonomin än på osäkerhetsfaktorerna. Om det inte sker några större omvälvningar på den politiska fronten, kan avlägsnandet av riskerna få placerarna att fokusera på de europeiska aktiernas rätt lockande värderingsnivå.

I räntemötet i mars höjde USA:s centralbank Fed styrräntan med 0,25 procent, vilket var i linje med förväntningarna. För närvarande ligger centralbankens räntegaffel i intervallet 0,75–1,00 procent. I mars höll Fed i praktiken prognoserna för BNP, inflation och arbetslöshetsgrad oförändrade. Centralbanken förutspår att USA:s ekonomi kommer att växa med 2,1 procent i år. Även Feds räntehöjningsbana förblev oförändrad. Centralbanken uppskattar att den kommer att höja styrräntan ytterligare två gånger i år.

I Europa råder ett annat läge. Europeiska centralbanken ECB fortsätter med sin stimulerande finanspolitik, även om banken vid räntemötet i mars tog små steg mot en förändring av politiken. ECB:s styrränta är noll. Generaldirektör Mario Draghi anser att det inte behövs några nya åtgärder. Enligt ECB är riskerna i anslutning till de ekonomiska utsikterna mindre än tidigare, men de pekar mot möjligheten att utvecklingen är sämre än väntat och förknippas främst med den världsekonomiska utvecklingen. Draghi har också meddelat att nya finanspolitiska åtgärder inte är brådskande.

ECB:s budskap syntes på räntemarknaden där de långfristiga räntorna steg och förväntningarna på en höjning av de kortfristiga räntorna tidigarelades. Som helhet är finanspolitiken inom euroområdet fortsättningsvis inriktad på stimulans och på stöd för den ekonomiska tillväxten. Europeiska centralbanken trappar stegvis ned sitt program för stödköp av värdepapper. Därefter börjar banken fundera på vad den ska göra med styrräntan. Marknaden väntar sig den första räntehöjningen år 2019.

De kortsiktiga ekonomiska utsikterna i Finland är positivare än på flera år. Allt fler talar om en uppgång och utsikterna är onekligen rätt ljusa. Konsumenternas förtroende steg i början av året till den högsta nivån sedan år 2010. Företagens förtroende är starkare än det långsiktiga medelvärdet och samtidigt är förväntningarna på produktionen och försäljningen under de närmaste månaderna positiva.

Den inhemska efterfrågan är fortsatt stark och den kommer att få flankstöd av exporten, som börjar återhämta sig under 2017. I fjol växte Finlands ekonomi med 1,4 procent, och i år väntas den ekonomiska tillväxten vara ännu snabbare.

Timo Hirvonen är chefsekonom vid FIM.

24.04.2017