Familjeföretagens kvartal sträcker sig över ett fjärdedels sekel. Därför ska man inte heller förhasta sig i generationsskiften. Generationsskiftet berör årligen upp till 4 000 familjeföretag. Att hitta en passande övertagare har blivit en allt större utmaning vid generationsskiftet.

För omkring tre år sedan var den 26-åriga Marjet Mäkinen tvungen att ta ställning till en svår fråga: vill hon fortsätta i sin pappas fotspår och ta över familjeföretaget som tillverkar betongelement i Åbo, Suomen Kovabetoni?

”Min pappa, Heimo Mäkinen, var redan över 70. Han hade redan länge funderat på till vem och hur han skulle överlåta huvudansvaret för företaget. Själv växte jag upp med tät kontakt till företaget och sommarjobbade där som yngre. På det sättet var jag ett naturligt val som övertagare”, berättar Marjet Mäkinen.

Men Marjet hade redan hunnit börja sitt eget liv på annat håll. Hon var diplomingenjör i industriell ekonomi från Aalto-universitetet och jobbade på konsultföretaget August Associates. Marjet Mäkinen bodde i Helsingfors tillsammans med sin pojkvän och en stor del av hennes övriga liv fanns också i huvudstadsregionen.

Tanken på att man måste fatta ett beslut om företagets fortsättning hade länge legat i luften. En dag för omkring tre år sedan tog pappa Heimo till slut tjuren vid hornen i samband med middagen och frågade Marjet rent ut vad hon hade för avsikter med Kovabetoni.

Efter att ha funderat i flera månader svarade Marjet ”ja” till sin pappa. Hon skulle ta över ansvaret och börja leda betongföretaget som grundades 1994 och hade en omsättning på flera miljoner.


Oron för att hitta en övertagare spelar en allt större roll vid generationsskiften.

Just nu finns det flera tusen personer i vårt land som liksom Marjet Mäkinen ställs inför svåra frågor som gäller deras affärsliv, familjeliv och personliga liv.

Enligt Statistikcentralens beräkningar finns det ca 57 000 familjeföretag i Finland. Enligt undersökningen Familjebarometern 2015, som gjorts av Familjeföretagens förbund, tror omkring en tredjedel av familjeföretagen att de med säkerhet eller sannolikt kommer att genomföra ett generationsskifte under de fem kommande åren. På så sätt berör generationsskiftet omkring 19 000 familjeföretag under de fem kommande åren, dvs. ca fyratusen familjeföretag årligen.

Enligt familjeföretagarna är de största utmaningarna med generationsskiftet kopplade till beskattning, finansiering och fastställande av företagets värde. Att hitta en passande övertagare orsakar också problem, och den här oron har fått en allt större roll i generationsskiftena.


Man måste förbereda sig i tid på generationsskiftet.

Enligt Familjeföretagens förbunds verkställande direktör Auli Hänninen är det bra att hantera utmaningarna med generationsskiftet i två kategorier.

För det första måste man fundera på saker i anslutning till affärsverksamhetens fortsättning, alltså själva affärsverksamheten, finansieringen, företagets värde och beskattning. Ska hela företaget överföras till följande generation, eller bara en del? Genomförs överföringen som förvärv eller gåva? Vilken är tidsramen?

För det andra får man inte glömma bort familjens eller släktens inbördes relationer och andra ”psykologiska” saker i samband med generationsskiftet. Vem är genuint intresserad av att ta över? Hur ska övriga familjemedlemmar beaktas? Klarar överlåtarna verkligen av att ge över tyglarna till följande generation?

På dessa frågor finns inga allmängiltiga svar, säger Hänninen. Företagets bransch, det ekonomiska läget och familjens inbördes relationer avgör mycket. Till exempel kan situationen i familjeföretag som genomför sitt första generationsskifte skilja sig avsevärt från situationen i företag som är inne på sitt andra eller tredje skifte. De senare kanske redan har strukturer och modeller för generationsskiftet, men å andra sidan också flera släktingar som på något sätt är delaktiga i företagets verksamhet eller ägarskap.

”En bra utgångspunkt är att förbereda sig på generationsskiftet i god tid”, uppmanar Auli Hänninen.

”Om saken aktualiseras på ett överraskande sätt, till exempel på grund av företagarens plötsliga död, är det säkert svårt och tråkigt att gå igenom alla ärenden om generationsskiftet blir aktuellt först i den situationen. Ju uppriktigare diskussioner man kan föra om saken, desto enklare blir det att beakta behoven hos både överlåtaren och mottagaren av affärsverksamheten i framtiden”, tillägger Hänninen.


En öppen diskussion är allra viktigast.

Marjet Mäkinen på Kovabetoni berättar att generationsskiftet förlöpt smidigt i hennes familj. Marjet blev verkställande direktör för omkring tre år sedan och hennes pappa stannade kvar i styrelsen som ordförande. Den ekonomiska styrningen, som Marjets mamma tidigare ansvarade för, sköts nu externt.

Marjet vill inte kommentera arrangemangen kring finansiering, beskattning, och ägande i offentligheten.

”Men de tekniska detaljerna gick ganska lätt att ordna, eftersom min pappa hade övervägt och förberett dem redan i god tid före generationsskiftet”, berättar hon. ”Företagsledningen har min pappa överlåtit till mig på ett alldeles utmärkt sätt. Han har visserligen gett mig råd, men samtidigt lämnat utrymme och frihet för mig att agera så som jag själv anser vara bäst.”

Marjet Mäkinen anser att man i hennes familj – på ett ganska otypiskt sätt för finländare – verkligen lyckats diskutera alla ärenden gällande generationsskiftet både öppet och rättframt. Hon uppmanar därför alla företag och familjer som funderar på generationsskifte att gå igenom sakerna i välförberedda, strukturerade diskussioner.


Hos familjen Kemppi tog generationsskiftet ungefär 20 år.

Lahtisföretaget Kemppi Oy, som tillverkar svetsutrustning och programvara för den globala marknaden, är liksom Kovabetoni ett gott exempel på företag som genomfört generationsskiftet efter lång planering och med eftertanke. I själva verket tog processen omkring 20 år.

Familjeföretaget, som grundades efter kriget, omsätter idag över 100 miljoner euro och sysselsätter över 600 anställda. Familjen Kemppi har redan genomfört två generationsskiften.

Företagets grundare Martti Kemppi överförde i slutet av 1970-talet 90 procent av aktierna till sina barn Eija, Hannu och Jouko men behöll själv rösträtten. Småningom övergick också företagets ledarskap till följande generation.

Det andra generationsskiftet genomfördes ungefär på samma sätt. Strax efter recessionen 1996 överförde Jouko och Hannu Kemppi, och senare även Eija Vartiainen, majoriteten av Kemppi-aktierna till sina barn, utan rösträtt. Lite senare blev Joukos dotter Teresa Kemppi-Vasama och Hannus son Antti Kemppi medlemmar i Kemppi Oy:s styrelse.

Teresa Kemppi-Vasama lämnade ändå styrelsen några år senare och satsade på en karriär utanför företaget. I början av årtusendet kämpade hon med beslutet om vad hon skulle göra. Hon var intresserad av företaget men kunde inte riktigt finna sin egen plats där. Farfar Martti Kemppi uppmanade henne att vänta. Därför jobbade hon på Finlands Röda Kors och avlade en MBA-examen.

År 2007 fick den tredje generationen Kemppi röstmajoritet i Kemppi Oy. År 2010 började Teresa Kemppi-Vasama jobba med operativa uppgifter i företaget för att lära sig mer om branschen. År 2014 slutfördes generationsskiftet när Teresa blev styrelseordförande för Kemppi Oy och Antti Kemppi blev styrelseordförande för Kemppi Group, som är Kemppi Oy:s moderbolag.


Överlåtarens sätt att agera talar till kunderna och partnerna.

”I vårt familjeföretag lyckades den tekniska delen av generationsskiftet bra eftersom den inleddes väldigt tidigt. Vi arvtagare var under 30 år gamla när vi fick aktiemajoritet”, berättar Teresa Kemppi-Vasama. ”Och eftersom aktieöverföringen skedde genast efter recessionen när företagets värde var något helt annat än idag, var överföringen skattemässigt effektiv”, fortsätter hon.

Familjen Kemppi tog hjälp av externa experter vid generationsskiftet, men Teresa anser att den största äran för det lyckade generationsskiftet tillhör hennes farbror Hannu.

”Hannu är den i vår släkt som älskar siffror och är expert på företagsekonomi, redovisning, skattefrågor och företagsstrukturer. Huvudtanken i släkten var att förbereda generationsskiftet i god tid och på ett sätt som är logiskt ur både företagets och alla parters perspektiv.”

Enligt Teresa har släkten Kemppi skött den psykologiska biten genom långa och intensiva diskussioner om hur släktmedlemmarnas målsättningar för företaget och livet kan sammanjämkas på bästa sätt. Vilken roll och vilket ansvar passar för var och en, för att företaget ska kunna utvecklas?

”Var och en hanterar också överlåtandet på sitt sätt. Trots att företaget till exempel betydde allt för min pappa Jouko, klarade han av att lämna det helt och hållet tre månader efter maktskiftet. Han reste omkring utomlands och blandade sig inte i firmans affärer. Det här tycker jag att var ett viktigt budskap till såväl företagets arbetstagare som våra partner och kunder.”


Konjunkturerna oroar arvtagarkandidaterna.

Enligt Familjeföretagens förbunds Familjeföretagsbarometer har det blivit en allt större utmaning att hitta en passande övertagare vid generationsskiftet. Enkäten gjordes för några år sedan när vi fortfarande befann oss i en lågkonjunktur och ingen ens kunde drömma om dagens ekonomiska tillväxt. I rapporten om barometern framkastades också frågan om hur mycket den ekonomiska nedgången och den ytterst turbulenta verksamhetsmiljön har försvagat företagarfamiljernas barns intresse för att fortsätta med företaget.

Familjeföretagens kvartal sträcker ju sig över ett fjärdedels sekel. I familjen Kemppi tog generationsskiftet omkring 20 år och på Kovabetoni planerades skiftet också länge. Det är ändå förståeligt att också konjunkturerna påverkar besluten hos dem som funderar på att ta över familjeföretaget.

Under en recession kan företagets värde vara fördelaktigt med tanke på till exempel beskattningen, men å andra sidan kan affärsverksamheten vara trög. Under en ekonomisk uppgång är situationen den motsatta.


Företagandet skapar beroende.

Vad skulle Marjet Mäkinen på Kovabetoni och Teresa Kemppi-Vasama på Kemppi säga till dem som just nu funderar på om de ska fortsätta föregående generations arbete i familjeföretaget?

”Speciellt under svåra tider krävs det otroligt mycket viljestyrka och mod att ta över ledningen i ett familjeföretag. Min egen inställning till ledarskapet var i början ungefär ’Hjälp, här blir jag fast för evigt’”, berättar Marjet Mäkinen.

”Men nu tänker jag redan hur svårt det skulle vara att jobba någon annanstans. Företaget växer och det finns gott om möjligheter. Det här framkallar beroende – möjligheterna, makten och ansvaret i företagandet.”

Teresa Kemppi-Vasama är inne på samma linje.

”Om du är född i en företagarsläkt, kan ansvaret för att fortsätta kännas tungt – speciellt om du är osäker på branschen och inte vet om du kan leda ett företag”, säger hon.

”Men man lär sig allt med tiden. Och familjeföretaget ger en otroliga möjligheter att utnyttja och utveckla sitt eget kunnande. Det är krävande men samtidigt mycket belönande. Företaget blir med tiden nästan som ett eget barn.”

Man behöver inte göra allting ensam

”När man planerar ett generationsskifte är det bra att vända sig till en en utomstående, opartisk rådgivare, till exempel en betrodd privatbankir som fungerar som släktens partner”, säger Jussi Lilja, försäljningschef med ansvar för privatkunder på FIM.

”Enligt Familjeföretagarnas förbunds undersökning är de största utmaningarna med generationsskiftet kopplade till beskattning, finansiering och fastställande av företagets värde. Att hitta en passande övertagare orsakar också problem”, konstaterar FIM:s försäljningschef Jussi Lilja.

”Man klarar av alla utmaningar om man börjar planera generationsskiftet systematiskt i god tid. Här är det bra att vända sig till en utomstående, opartisk rådgivare. Till exempel släktens betrodda partner, en privatbankir, är en bra, neutral part i diskussionen om vilka alternativ det finns för att rättvist överföra förmögenheten.”

Lilja berättar att FIM:s juristteam som specialiserat sig på förmögenhetsplanering gärna hjälper familjeföretag vid planering och genomförande av generationsskiftet.

”En övergripande kapitalförvaltning som går över generationsgränserna kan lätt hanteras som en del av arvsplaneringen med hjälp av FIM:s experter”, säger han.

”Många funderar till exempel på skattepåföljderna. Vi har expertisen och rätt nätverk för att planera helheten på ett skatteeffektivt sätt. FIM är en del av den inhemska S-Banken och arbetar vid behov som familjens partner från en generation till följande.”

Enligt Lilja är det allt fler kunder hos FIM som behöver hjälp med familje- och skattejuridiska frågor. Därför har FIM nyligen lanserat en ny tjänst, FIM Family Office.

”FIM Family Office-tjänsten erbjuder förmögenhetsplanering över generationsgränserna, förmögenhetsförvaltning och fullständiga banktjänster för familjer.”

Jussi Lilja är försäljningschef med ansvar för FIM:s privatkunder.

28.03.2018