När andelen kvinnor på arbetsmarknaden ökar, i synnerhet inom STEM-branscherna, leder det till högre bruttonationalprodukt, förbättrad sysselsättning och mindre skillnader i intjänad pension mellan män och kvinnor. Hinder på vägen utgör arbetsmarknadens uppdelning, systemet med familjeledighet och fördomar.

Det lönar sig för kvinnor att arbeta, att arbeta heltid och i synnerhet att arbeta inom andra branscher än de kvinnodominerade. Detta är en effektiv medicin i förenklad form som främjar EU-ländernas ekonomiska tillväxt.

”För ett par år sedan genomförde vi en undersökning där ekonomer räknade ut vad som skulle hända om kvinnornas andel inom STEM-branscherna, dvs. naturvetenskaper och teknik, ökade. Om deras andel ökade med tio procent, skulle vi inom EU ha över tio miljoner nya arbetsplatser och en sysselsättningsgrad som förbättrats med 3,5 procentenheter år 2050”, säger Mira Banerjee, kommunikationschef på Europeiska jämställdhetsinstitutet EIGE.

I denna vision skulle dessutom bruttonationalprodukten växa med ca tio procent. Siffrorna är imponerande, och det är också meningen. Istället för festtal är forskningsbaserade numerära fakta nu det redskap som EU använder för att påminna om den viktiga jämställdheten.


Upp till en femtedel av de nordiska ländernas ekonomiska tillväxt under de 50 senaste åren beror på att kvinnorna arbetar.

Jämställdhetens betydelse behöver lyftas fram eftersom jämställdheten under de senaste åren hotat försvinna helt från den politiska agendan. När de ekonomiska tiderna är svåra, skjuts jämställdhetsärendena lätt åt sidan. De ger ju bara upphov till extra kostnader som ingen har råd med.

Förhållandet mellan ekonomi och jämställdhet är ändå betydligt mer komplicerat enligt färska undersökningar.

De kärva ekonomiska tiderna kräver både inbesparingar och investeringar, men det lönar sig också att satsa på jämställdhet. OECD:s rapport från i våras visar att upp till en femtedel av de nordiska ländernas ekonomiska tillväxt under de 50 senaste åren enbart beror på att kvinnorna arbetar.

”Man tänker ofta bara att det kostar att främja jämställdheten. På kort sikt uppstår naturligtvis kostnader, men i ett längre perspektiv är det en investering. Men att granska ekonomin och jämställdheten tillsammans i detta avseende är en ganska ny tanke”, säger forskare Anna Elomäki.

Elomäki är en av forskarna som grundat projektet Tasa-arvovaje (jämställdhetsgapet). I projektet har man bland annat undersökt hur den nuvarande regeringens åtgärder har påverkat män och kvinnor på olika sätt och hur budgeten kan uppgöras mera könsmedvetet.

Utredningen Tasa-arvoa talousarvioon (Jämställdhet i budgeten) visade att regeringens beslut beräknas ha gynnat män en aning mer: männen har i medeltal gynnats mer och oftare av den ekonomiska politiken. Kvinnorna har förlorat en relativt större andel av inkomsterna de har till sitt förfogande.

”Via den ekonomiska politiken kan man främja eller urvattna jämställdheten, och i en effektiv ekonomisk politik beaktar man könsperspektivet”, säger Elomäki.

Det betyder exempelvis att familjeledighetsreformen i Finland äntligen blev aktuell för regeringen, när man uttryckligen började diskutera den ur ett sysselsättningsperspektiv. Reformen genomfördes slutligen inte av denna regering, men man beredde och diskuterade den åtminstone.

Familjeledighetsreformen är en av de åtgärder som i Finland skulle förbättra kvinnornas ställning på arbetsmarknaden och därigenom också stimulera ekonomin.


Hemvårdsstödet är en stor orsak till att kvinnornas löner och pensioner är lägre än männens.

I Finland stannar kvinnorna ovanligt länge hemma med barnen mitt i karriären om man jämför med resten av Norden. Den sporrande faktorn är hemvårdsstödet, som utbetalas tills barnet fyller tre år.

Ekonomer och samhällsvetare är nästan fullständigt eniga om att hemvårdsstödet är en stor orsak till att kvinnornas löner och pensioner fortfarande är avsevärt lägre än männens och att det över huvud taget är svårare för kvinnor att avancera i karriären och finna arbete. Idén med familjeledighetsreformen är att förkorta kvinnornas tid hemma genom att både ge en större del av föräldraledigheten till papporna och minska utbetalningstiden för hemvårdsstödet.

I bakgrunden finns också tanken att barnen drar så stor nytta av småbarnspedagogiken att fler barn borde få ta del av den. Finland ligger lite efter EU:s målsättningar i detta avseende.

”EU:s målsättning är att 90 procent av barnen mellan tre år och skolåldern skulle ta del av småbarnspedagogiken, och i Finland är andelen 83 procent”, säger kommunikationschefen för Europeiska jämställdhetsinstitutet Mira Banerjee.


Flickorna börjar redan tidigt tro att de är sämre än pojkarna i naturvetenskaper. Enligt undersökningar är det inte alls så.

Trots att Finland i många avseenden är ett mönsterland för jämställdhet, har vi även en annan flaskhals att lösa inom jämställdheten som skulle ha en positiv inverkan på ekonomin. Arbetsmarknaden är exceptionellt segregerad hos oss, dvs. yrkena är fördelade enligt kön.

Endast omkring tio procent av den arbetsföra befolkningen arbetar inom yrken som har en relativt jämn fördelning mellan kvinnor och män. Inom EU är det bara tre länder, Estland, Slovakien och Lettland, som har en mer segregerad yrkesfördelning. Informationen härstammar från Arbets- och näringsministeriet 2013.

Detta är ett problem pga. två orsaker. Kvinnodominerade yrken, som finns speciellt inom vård-, undervisnings- och servicebranschen, har sämre löner än övriga branscher. För det andra kan man inte utnyttja människors kompetens tillräckligt effektivt, då könet avgör yrkesvalet.

Undersökningar visar att det inte finns några skillnader i naturvetenskapliga kunskaper mellan könen, men flickorna börjar i ett tidigt skede tro att de är sämre än pojkarna i naturvetenskap. Detta försöker EU råda bot på genom att uppmuntra fler kvinnor att söka sig till naturvetenskapliga och tekniska branscher, som också lider av svår brist på arbetskraft.

Om flickorna blir intresserade av att studera teknik slår man två flugor i en smäll: jämställdheten på arbetsmarknaden förbättras och bristen på arbetskraft minskar. Eller egentligen tre flugor, eftersom undersökningen Sukupuolten tasa-arvon taloudelliset hyödyt EU:ssa (Den ekonomiska nyttan av jämställdhet mellan könen i EU) visar att sysselsättningsgraden skulle kunna öka ända upp till 80 procent på några årtionden. Detta skulle förutsätta att skillnaden i kvinnornas och männens sysselsättningsgrad försvann.

Tills vidare verkar det dröja länge att komma ifrån könet som en bas för yrkesvalet. Enligt Ungdomsbarometern för två år sedan siktar de unga alltmer på traditionella mans- och kvinnobranscher. Attityder, traditioner och vanor sitter djupt. För att ändra på dem behövs en mer könssensitiv uppfostran och en medveten uppmuntran att avvika från de traditionella normerna, som man nu lärt sig identifiera.

Det räcker inte med att styra flickor till de tekniska branscherna för att råda bot på de dolda jämställdhetshindren i arbetsmarknadens struktur.

Forskare Anna Elomäki påminner också om att arbetets produktivitet borde mätas och värderas på ett annat sätt än man gör idag. Vi borde alltså utvidga vårt sätt att betrakta arbetets produktivitet och värde även i annan form än använd tid i relation till euro.

”Mainstream-ekonomin är inte riktigt så könsneutral som man tror. Då exempelvis kvinnors oavlönade vårdarbete hemma inte räknas som en del av samhällets ekonomi, blir det osynligt. Då beaktar man inte heller vilken tilläggsbelastning som uppstår på den fronten om den offentliga servicen försämras.”


Kvinnorna sköter sina barn och föräldrar och gör det samtidigt möjligt för männen att jobba längre dagar.

Kvinnornas utbildningsnivå har stigit, men i de kvinnodominerade branscherna har lönerna inte ökat på motsvarande sätt för att motsvara arbetets kravnivå. Detta beror i Finland delvis på att en stor del av kvinnornas arbete finns inom den offentliga sektorn. Omkring 80 procent av alla kommunalt och statligt anställda är kvinnor. Under de senaste åren har det inte funnits någon politisk vilja att höja lönerna i den offentliga sektorn. Å andra sidan finns vårdbranschens löneproblem även inom den privata sektorn.

Jämställdhetsåtgärdernas betydelse för ekonomin syns bäst om man ser bakåt i tiden. I Finland övergav man på 1960-talet de separata lönetabellerna för kvinnor och män, och år 1985 motsvarade kvinnornas lön redan 79,5 procent av männens. Det var en stor och snabb förbättring i jämförelse med att man i början av 1900-talet inte ens fick betala kvinnorna samma lön som männen. Inom industrin t.ex. var kvinnornas lön omkring 60 procent av männens.

Idag motsvarar den berömda kvinnans euro ca 83 cent i Finland. Den nuvarande löneskillnaden kan långt förklaras med de sämre betalda kvinnoyrkena. Orsaken till detta är att när lönetabellerna uppgjordes på 1960-talet så placerades arbeten som utförs av kvinnor i tabellens nedre del medan männens arbete placerades högre upp. När man redan befinner sig i en grop tar det längre tid att ta sig upp därifrån.

I Finland utför kvinnorna också mycket deltidsarbete och har förkortad arbetstid. Det beror på vårdansvaret, dvs. att kvinnorna sköter sina barn och föräldrar och samtidigt gör det möjligt för männen att jobba längre dagar.

”När man säger att kvinnorna utför färre arbetstimmar, får man lätt en bild av att kvinnorna latar sig därhemma medan männen strävar på jobbet. Det här stämmer ju inte”, säger Elomäki.


Den ekonomiska tillväxten har gynnat jämställdheten i de allra fattigaste länderna under de senaste åren.

Trots att det inte alltid ser så ut, förändras världen mot det bättre hela tiden. Den ekonomiska tillväxten har gynnat jämställdheten i de allra fattigaste länderna under de senaste åren, men mycket arbete återstår fortfarande.

Världens arbetskraft består till 40 procent av kvinnor, och i världens regeringar sitter det just nu fler kvinnor än någonsin tidigare. Samhällets framtid ser bra ut, när lika många flickor och pojkar inleder grundskolan.

I global skala drar länder där det är dåligt ställt med jämställdheten den största ekonomiska nyttan av att främja jämställdheten.

I internationella valutafondens undersökning för några år sedan bedömde man att USA:s bruttonationalprodukt skulle öka med fem procent, om kvinnorna deltog mer i arbetslivet. I Japan skulle motsvarande ökning vara 9 procent, i Arabemiraten 12 procent och i Egypten 34 procent.

Enligt Världsbankens rapport som publicerades 2011 kunde arbetets produktivitet i vissa länder öka med upp till 25 procent om hindren för kvinnor att jobba inom vissa branscher röjdes undan. Om kvinnorna i dessa länder fick större bestämmanderätt över sina egna och hushållets tillgångar, skulle de använda pengarna på ett sätt som bättre gynnade barnen.

Om kvinnorna fick lika rätt att äga jord och fick gå i skola i utvecklingsländerna, skulle jordbruksproduktionen öka med fyra procent. I en global skala är den jämställda kvinnans familj mindre, friskare och mer utbildad. Allt detta främjar samhällets utveckling, också ur ett ekonomiskt perspektiv.

Hertta Alava

Flickornas utbildning är nyckeln till ekonomisk tillväxt

Framför allt i utvecklingsländerna stimuleras ekonomin av att kvinnorna deltar i arbetslivet. ”Att kvinnorna jobbar har en positiv inverkan på de inkomster som står till familjens förfogande och möjliggör en utveckling av medelklassen”, säger Hertta Alava, fondförvaltare för FIM Frontier och FIM Sahara Sijoitusrahastot som investerar i utvecklingsmarknader.

”Utbildade kvinnor som arbetar får som bekant färre barn än de som saknar utbildning. Att stävja befolkningstillväxten ät viktigt framförallt i de fattigaste länderna i Afrika och Asien, för att BNP per invånare ska öka och människorna bli rikare.

Att kvinnorna jobbar har en positiv inverkan på de inkomster som står till familjens förfogande och möjliggör en utveckling av medelklassen. En omfattande utveckling av medelklassen förändrar den ekonomiska strukturen så att den fokuserar mer på konsumtion och tjänster. Den ekonomiska tillväxten är då mer balanserad än i ett land som är beroende av cyklisk råvaruexport.

Det finns stora skillnader i hur jämställdheten förverkligas i utvecklingsländerna. I en del länder får flickorna knappt gå i skolan och i andra länder kan kvinnor till och med sitta i de största företagens ledning. I Kina är kvinnornas andel av arbete på högre nivå 21 procent, medan den i USA är 20 procent. Bland annat i Indien och i Kenya har man genom lagstiftning fastställt kvotplatser för kvinnor i företagens styrelser.

Det är glädjande att jämställdheten gått framåt till och med i Saudiarabien. Nygrundade inhemska högskolor har öppnat dörren för studier också för flickorna, som i annat fall sällan får möjlighet att resa utomlands för att studera.

Under de senaste åren har saudiska kvinnor ersatt asiatiska gästarbetare bland annat inom servicesektorn. Detta har en positiv effekt även på valutareserven, eftersom löneinkomsterna stannar i hemlandet och inte skickas till Asien. Arbetsgivarnas erfarenheter av de saudiska kvinnorna som arbetstagare är goda. Personalomsättningen bland kvinnliga anställda är lägre, vilket höjer produktiviteten. Nyligen fick kvinnorna även rätt att köra bil. Detta underlättar kvinnornas arbete betydligt, eftersom det i praktiken inte finns någon kollektivtrafik.

Arbete ger också kvinnorna möjlighet att ta lån för investeringar. Oberoende om det gäller mikrolån för företagsverksamhet eller bostadslån, har detta en positiv effekt på investeringsgraden i ekonomin, vilket i sin tur ger multiplikatoreffekter. Bankerna beviljar gärna lån åt kvinnor, eftersom kvinnorna betalar av lånen mer samvetsgrant än männen och därför utgör lågriskkunder för banken.”

Hertta Alava är huvudansvarig fondförvaltare för fonderna FIM Frontier och FIM Sahara.

27.11.2018